Citroën SM. The story.
Det började 1972. Mannen på bilden bodde i Sverige och var
Citroënentusiast. Han bytte sin DS21 Pallas mot den här.
Efter något år fick han ett jobb i Paris, och flyttade dit.
Han flyttgodsade den till Frankrike. Körde den där i närmare 30 år.
32,000 mil och 3 motorer senare flyttade han hem till Sverige igen.
Flyttgodsade den tillbaka till Sverige. Han lyckades köra hem den
med fädringen i botten. Den stod i ett garage i något år. Sedan fick
jag köpa den. Jag började felsöka. Det var inte så särskilt svårt.
Hydraulsystemet är inte så svårt som folk, och särskilt verkstäder
som inte kan Citroën tror. Det visade sig att de var så enkelt som att
höjdregulatorerna hade jammat. Isärtagning och rengöring i
ultraljustvätt så fungerade det hela. Jag började fram. Fungerade
direkt. Bak därimot, trilskades det. Det hände ingenting. Jag låg
i skuffen, ytterst obekvämt. Jag testade att manipulera regulator
för hand. Plötsligt reste bilen sig mycket raskt till det övre läget. Det
visade sig att något klantarsle i Frankrike försökt att fixa det hela.
Men hade växlat två rör med varandra, vilket medförde att när bilen
var längst ner, ville hyrauliken sänka den ännu mer, och vise versa.
Allt nog. Man hade även under årens lopp utrustat den med diverse
lullull som inte hör hemma i en sådan här bil. När jag rivit ut allt
sammans hade jag en nästan hel bärkasse med kablar och och annat
pyngel. En färddator. Nå ja. Den var inte särskilt intelligent. Samt
några instrument som inte hörde hit.
Allt fungerade utmärkt. Inga problem med bilprovningen heller.
Jag åkte till Öland på semester med den. Vi stannade vid ett matställe
på vägen dit. När färden skulle fortsätta, startade den inte. Batteriet
var urladdat. Jag fick hjälp med startkablar att får liv i den. Generatorn
Hade packat ihop. Jag lyckade köra till närmaste mack och köpa ett
batteri. Lite kablar och kabelskor. Alla som har bytt batteri i en SM,
vet att det gör man inte hur som helst. Batteriet på golvet framför
fötterna på passageraren. Det gick att köra till hyrstugan.
På vägen dit stannade jag till hos en bekant som bor i närheten av
Borgholm och lånade en batteriladdare.
Nästa dag åkte vi till en verkstad som kompisen kände. När vi parkerat
utanför och han fick syn på bilen sade han “den där får ni mecka med själva,
ni får låna verkstaden”. Det var bara att börja. Efter lite meckande, kunde
jag konstatera att det var kortslutning i två av dioderna. Lånade verkstaden
och en lödkolv bytte jag dioderna. Plockade ur ett par från en Bosch-generator
som låg i skrotlådan. Sedan fungerade det igen.
Jag körde ett par år till. Sedan vågade jag inte längre, då jag inte visste
om motorn var modifierade med nya kedjespännare och de andra
modifikationerana. Tyvärr gick tiden och jag insåg att jag inte skulle
skruva isär bilen då jag inte visste om jag skulle få vara kvar i lokalen jag
hyrde. Jag tänkte att det är lättare att flytta en hel bil, än en i delar.
Nu har den ett nytt hem och blir väl omhändertagen.
